Sunday 27 September 2009

Lidingöloppet - Överlevde!


Behöver man springa Lidingö loppet för att bege sig till Lidingö skogarna?! Ja det är nog så för min del. Klarade mig runt på 3,5 timmar och det var väll okej. Min sambo kom runt och sprang tom snabbare än mig vilket var lite surt men jag är otroligt stolt över oss båda. Att springa med artros i fötterna är inget att leka med men att jag låg 20 minuter efter honom tror jag triggade. Han verkar inte ha ont i fötterna idag utan det är låren och jumskarna som spökar.

Det var många som inte sprang hela vägen då det är väldigt backigt. Jag lyckades dock springa hela förrutom i den magiska abborrebacken men inte kom jag fram snabbare för det.
Skulle också vilja tacka alla trevliga människor som från sina hus bjöd på underhålning, vatten och glada tillrop. Det hjälper en runt.

Det var väldigt vackert ute i skogen iallafall och det växte stora blåbär men vågade inte äta några av dem då de flesta kissade precis brevid spåren.

Vet inte hur många som kan säga att de sprungit både maran och Lidingöloppet samma år. Vilket var värst? Maran alla gånger, mina ben mår bra tom 2 mil men sedan börjar känningar komma så om jag får för mig att jag ska springa igen, påminn mig då om att det inte är njutbart!

Nu har min sambo avslutat sin klassiker och det är mycket strongt gjort. Får se hur vi ska fira det!

Bild från Lidingokonstnarer.se

No comments:

Post a Comment